Hjärtultraljud

Äntligen har vi fått göra det!
Super nervöst var det under tiden. Hon höll på i säkert 20 minuter, knäpp tyst. Gud vad nervös jag blev!
Men allt var bra, han är hjärtfrisk tack och lov!
Han fick TBC-sprutan med, i bara farten. Nu är vi redo att åka till Tunisien!


 Lik storebror nåt så otroligt! Iaf på kort, live är de ganska olika...

Younes

Eyoub

Eyoub har lite underbett och en riktig potatisnäsa som han fått var mormor och dubbelhakan kommer oxå därifrån. Younes hade ett streck på hakan som kom från farfar, Ibbe har det med. Eyoub är väldigt lik mig, Younes hade vissa drag från mig, men var ganska blandad mellan oss.

Tilläggskommentar: 120530

Nu har jag börjat vänja mig. Men i början hade jag väldigt svårt att titta på Eyoub när han sov. Just för att han är så lik Younes, så att se honom sova rev upp minnen av den evigt sovande Younes...
Så jag var alltid där och rörde lite på honom, för att se att han rörde sig, eller satte fingret vid näsan för att känna om han andades.
Efter att vi fick göra hjärtultraljudet, som visade att allt är bra, har detta blivit bättre, och jag har förstått att han ska vara kvar med oss. Men innan gick det inte en dag utan att jag tänkte minst en gång att han hade dött. Så anknytningen har väl inte kommit igång så himla bra kan man säga, det är väl först nu banden har knutits på allvar. De borde ha gjort undersökningen tidigare just pga det.

Blir kvar nån dag till

Han har börjat äta! Igår kväll lossnade det, nu vill han tutta mest hela tiden, förstås! Det var fostervattnet som gjorde han illamående och det är klart att man inte har matlust då, när man mår illa. Vi kämpar lite med greppet, men jag tor jag har hittat ett bra knep för att snabbt hitta rätt. 


BM smsade precis och skrev att "hon kände sig skyldig" hahah, hoppas hon minns det till nästa gång, att det faktiskt hade effekt! 
Har tänkt på det där faktiskt. Jag hade aldrig något direkt tryck neråt, vilket jag förväntade mig, det var nog därför jag kände mig osäker på om det var riktiga värkar eller inte. När jag var fullt öppen hade huvudet inte kommit ner i bäckenbotten än. Det berodde nog på hinnsvepningen. Undrar vad det är som gör att man öppnas då? För jag trodde det var huvudet som pressade på. Men det kan det ju inte vara ?


Vi blir kvar här inatt med, jag får nog gå hem om jag vill, men jag har ju ingen som väntar på mig där, så det känns inte så viktigt. Skönt att gå till dukat bord och ha hjälp nära om jag behöver. PKU provet kan tas tidigast ikväll (men dom tar nog det imorgonbitti), så efter det åker jag nog. Blev lovad ultraljud på hjärtat hans, vilket de nu har "glömt bort", lite dåligt tycker jag nog. Inte för att jag tror att det finns nåt fel, men jag har blivit lovad extrakontroller så då vill jag ha det.

20120430

Nu har han kommit, lille Eyoub! 3530g och 49 cm 37 cm Huvud omf. Kl 17.40 igår såg han dagens ljus för första gången! Den absolut snabbaste förlossningen, 4 timmar från första värken!
Vi mår bra, hjärtljuden är helt normala och pulsen slår bra! Syresättningen perfekt.


Jag fick hinnsvepningen, efter lite tjat. BM tyckte att det ändå inte skulle hjälpa och att det finns infektionsrisk så det skulle vara bäst att låta bli. Men jag tjatade. Jag var då öppen 2-3 cm trodde hon. kl 13.45.
Redan ute på parkeringen kom första värken!
Vi åkte till Ö&B, där inne kom värkarna tätare, jag började klocka dem. 4-5 minuter emellan och de blev ondare och ondare. Eftersom vi inte ätit nåt annat än frukost och klockan nu närmade sig 15 åkte vi till Max. Vi åt och sedan ringde jag förlossningen och vi fick komma in. Då kom värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Vi fick komma in och BM satte CTG och sa att jag skulle ligga med den i 30 minuter. Efter 15 minuter kom hon tillbaka och gjorde en undersökning 16. 10 var jag öppen 5 cm och hade en buktande hinna. Vi pratade om bedövning och jag funderade på att ta ett bad, men kände ganska snabbt att jag inte skulle hinna det! Sedan skulle BM äta. Hon var väl borta i 15 minuter och jag trodde nästan att hon inte skulle hinna tillbaka innan han föddes. Det var många mammor inne på förlossningen och hon var ensam största delen av tiden, men jätte duktig och söt. Hon lät vattnet gå av sig själv vilket jag tyckte var roligt eftersom jag då kände vattenavgången för första gången! Vilken skön känsla det var! Trycket lättade så mycket! det var 17.20. 17.30 var jag öppen 10 cm men huvudet lår rätt högt upp fortfarande men jag hade krystvärkar! Jag försökte att inte krysta, gick sådär... Nu ville hon sätta en skalp CTG, hon försökte få dit den 4 ggr innan hon lyckades, han hade så mycket hår att det var svårt att få bra kontakt! Sen efter det hade jag aktiva krystvärkar i 5 minuter och plopp så var han här.
Gick så himla fort. Eftersom min BM sa att jag skulle bara få "skitvärkar som inte gjorde nån nytta" av hinnsvepningen visste jag inte vad jag skulle tro inne på Ö&B och Max, så jag hann som aldrig förbereda mig mentalt på att det verkligen var på gång.
Men han mår bra och jag med. Nu vägrar han äta dock för att han mår illa av att han svalt mycket fostervatten som han kräks upp. Men de ska snart komma och prova lite olika knep för att få bukt med det, bara ronden är färdig.


Det blev långt och detaljerat, men jag har ju som svårt att fatta mig kort... Jag fick en aprilbebis iaf, fast jag inte trodde det! (Kan tillägga att han hade nog kommit utan svepningen med, men då hade vi fått vänta lite längre...)