20120430

Nu har han kommit, lille Eyoub! 3530g och 49 cm 37 cm Huvud omf. Kl 17.40 igår såg han dagens ljus för första gången! Den absolut snabbaste förlossningen, 4 timmar från första värken!
Vi mår bra, hjärtljuden är helt normala och pulsen slår bra! Syresättningen perfekt.


Jag fick hinnsvepningen, efter lite tjat. BM tyckte att det ändå inte skulle hjälpa och att det finns infektionsrisk så det skulle vara bäst att låta bli. Men jag tjatade. Jag var då öppen 2-3 cm trodde hon. kl 13.45.
Redan ute på parkeringen kom första värken!
Vi åkte till Ö&B, där inne kom värkarna tätare, jag började klocka dem. 4-5 minuter emellan och de blev ondare och ondare. Eftersom vi inte ätit nåt annat än frukost och klockan nu närmade sig 15 åkte vi till Max. Vi åt och sedan ringde jag förlossningen och vi fick komma in. Då kom värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Vi fick komma in och BM satte CTG och sa att jag skulle ligga med den i 30 minuter. Efter 15 minuter kom hon tillbaka och gjorde en undersökning 16. 10 var jag öppen 5 cm och hade en buktande hinna. Vi pratade om bedövning och jag funderade på att ta ett bad, men kände ganska snabbt att jag inte skulle hinna det! Sedan skulle BM äta. Hon var väl borta i 15 minuter och jag trodde nästan att hon inte skulle hinna tillbaka innan han föddes. Det var många mammor inne på förlossningen och hon var ensam största delen av tiden, men jätte duktig och söt. Hon lät vattnet gå av sig själv vilket jag tyckte var roligt eftersom jag då kände vattenavgången för första gången! Vilken skön känsla det var! Trycket lättade så mycket! det var 17.20. 17.30 var jag öppen 10 cm men huvudet lår rätt högt upp fortfarande men jag hade krystvärkar! Jag försökte att inte krysta, gick sådär... Nu ville hon sätta en skalp CTG, hon försökte få dit den 4 ggr innan hon lyckades, han hade så mycket hår att det var svårt att få bra kontakt! Sen efter det hade jag aktiva krystvärkar i 5 minuter och plopp så var han här.
Gick så himla fort. Eftersom min BM sa att jag skulle bara få "skitvärkar som inte gjorde nån nytta" av hinnsvepningen visste jag inte vad jag skulle tro inne på Ö&B och Max, så jag hann som aldrig förbereda mig mentalt på att det verkligen var på gång.
Men han mår bra och jag med. Nu vägrar han äta dock för att han mår illa av att han svalt mycket fostervatten som han kräks upp. Men de ska snart komma och prova lite olika knep för att få bukt med det, bara ronden är färdig.


Det blev långt och detaljerat, men jag har ju som svårt att fatta mig kort... Jag fick en aprilbebis iaf, fast jag inte trodde det! (Kan tillägga att han hade nog kommit utan svepningen med, men då hade vi fått vänta lite längre...)